Efter frukost tog vi två tuktuk och åkte den långa turen ut till Cheung Ek.
Välbehövliga munskydd. Det och glasögon.
Såg från tuktuk.
Framme.
Alla hade sitt eget headset och kunde i lugn och ro lyssna på historien.
På en gång vackert.
Men ändå så otroligt läskigt.
Alla gropar i marken är alltså oöppnade eller öppnade gravar. Ofattbart.
På vägen hem tog jag min bättre kinamask istället.
Lunch och bad.
Utsikt från takterass på stan.
Här sitter vi på rad och svettas.
Phnom Penh Sling.
Vi fick varsitt munskydd av föraren och vi undrade vad dessa skulle användas till, vi var ju liksom inte i Kina. Men vi åkte inte länge i trafiken förrän vi förstod varför, oj vilken trafik med avgaser och damm. Vi åkte längre och längre bort från hotellet och undrade snart hur långt bort vi skulle egentligen. Svettiga, dammiga och lite vimsiga av avgaser kom vi äntligen fram, löste biljett och fick varsitt headset med historien om Chenung Ek, ett av Kambodjas "Killing Fields". Otroligt nog kunde vi få historien uppläst i våra öron på det svenska språket. Det är numera en ganska vacker plats men med en fruktansvärd historia. Hit kom alltså fångar från fängelset vi besökte igår och samtliga mördades kallblodigt. Det gick nästan inte att ta in att hela platsen än idag består av öppna och oöppna massgravar. Personalen som arbetar på platsen finner fortfarande ben och klädrester som tränger upp genom jorden efter regnoväder. Vi fick veta platsen där fångar släpptes av, hölls inlåsta och sen mördade. Vi fick se det ruskiga "killing trea" där barn brutalt slogs ihjäl innan de begravdes. Vilken funtad människa klarar av att ta ett barn i fötterna och krossa skallen mot en trädstam? Att ens trädet står kvar idag, att det inte tagits ner är konstigt. Det finns ett stort monument med 1000 tals döskallar av folk som blivit uppgrävda. Varje år hålls en minneshögtid här och tusentals människor kommer för att hedra minnet av alla som föll offer mellan 1975-1979.
Ca en timma senare var rundturen klar och temperaturen var 33 grader men pga luftfuktigheten så var värmen mer närmare 40 grader. Det formligen dröp om oss och vi åkte snabbt hem för en stund kring poolen. En stund kring poolen blev många timmar och en förmiddag av allvar gjorde en eftermiddag av lugn mer nödvändig.
Vid 18:00 tog vi oss ner på stan för fördrink på fjärde våningen nånstans innan vi promenerade bort i hettan till restaurang Stonegrill. Tack gode Gud för AC!!!!
Efter middag åkte vi hem för dusch 100 i ordningen och sen hopp i säng. Ju mer historia jag lär mig om Kambodja ju mer beundrar jag landet och dess folk som åter tagit sig på fötter sakta men säkert. Det är fortfarande skitigt och slitet men Kambodja har liksom letat sig in i hjärtat mitt ändå. 
Såg från tuktuk.
Framme.
Alla hade sitt eget headset och kunde i lugn och ro lyssna på historien.
Men ändå så otroligt läskigt.
Alla gropar i marken är alltså oöppnade eller öppnade gravar. Ofattbart.
På vägen hem tog jag min bättre kinamask istället.
Lunch och bad.
Här sitter vi på rad och svettas.
Phnom Penh Sling.
Kommentera