De första dagarna hemma höll jag mig mycket i sängen då jag ännu inte kryat på mig. När hostmedicinen tog slut besökte jag den nya "lättakuten" som öppnat på vår vårdcentral och oj va den var bra. Jag som varit negativ till det mesta inför vår hemflytt blev positivt överraskad när jag snabbt som attan fick träffa läkare och inte ett öre kostade det.
Väl nere på Apoteket blev jag lika omhändertagen av väldigt trevlig personal. De sprang och hämtade vatten när jag hostade som en galning och sa att jag skulle krya på mig snabbt.
Det hela blev en positiv överraskning och jag minns att jag tänkte:
- det här blir bra.
Jag har redan träffat en rad vänner och släktingar dessa få dagar hemma. Pernilla var först ut redan dagen efter vi landat och hon kom med en burk egengjord marmelad och ett tackkort från hennes 50 års dag. Mamma blev nummer två och även Anna som kom upp och fikade. Bägge ungarna var med på lunch i Strängnäs och även när vi besökte mammas jobb.
Stina och hennes Tove kom förbi och fikade en eftermiddag och det var roligt att träffas igen. Vi passade på att boka in en grillkväll i juli, och det ser jag mycket fram emot. Fd Shanghaiboende Kringlan med familj kom förbi med en kasse Kina delikatesser ifall saknaden skulle bli för stor och det var en så gullig gest. Ska hem och grilla även där senare i sommar.
Kusin Axel ramlade in på "smörgåsmiddag" och det var kul att se hur hemma han känner sig i vårt hus. Han har hängt här en del när vi andra var i Kina.
Jag har ätit lunch med Gunilla på stan och blivit hembjuden på god sallad till Titti. Många timmar prat och skratt och löften att ses igen.
Mamma och väninnan Ingrid har tittat förbi och då passade vi alla på att besöka närliggande Slagstaglass. Ja och det var gott som vanligt.
Viktor kördes i söndags till Strängnäs där snälla Bim och Erik tog över och forslade honom till Bromma flygplats. Han for till Helsingfors för att träffa de riktigt goa vännerna Illy och Anton. En vecka har han varit borta och imorgon kommer han hem.
Hur har du det Viktor, har jag frågat och svaret blev SUPER.
Emma har hängt med kompisar men framför allt jobbat på Parken Zoo.
Mycket att lära sig i början och tyvärr har handledningen varit usel så det har varit tufft för henne.
Medan Emma i söndags hängde med gamla kompisen Annie så stannade jag i Strängnäs och hängde med mamma. Det blev fika på favoriten Grassagården, promenad i det härliga vädret följt av middag nere i hamnen. Mysigt.
Två dagar har jag ägnat mig åt städning från golv till tak på nederbotten. Gammalt skit i en hög, bortskänkes i en annan och spara i den tredje. Hu, va mycket nytt jag vill ha och då är det ju tur att sånt kommer med båtfrakten. Men skojar ni att det blir en utmaning att få det vi hade i Kina att blandas med lite av det vi har här och få det att bli snyggt. Oj, oj, oj,
I tisdags kväll träffade jag mina goaste arbetskamrater på AW, bara Lena som saknades annars var alla på plats. En massa prat, god mat och för jäkla mycket sol.
Allt gott tills jag testade Agnethas nya elcykel hem och skadade svanskotan. Det gjorde för jäkla ont när jag slog i men värre blev det.....fyyyyyyyy.
Två dagar där jag hade grymma svårigheter att sitta och sen var jag på Lättakuten igen. Ung läkare tog emot och jag tänkte, jaha och han ska ner i baken och titta, men en sån grundlig undersökning behövdes inte. Ordentlig smärtlindring skrevs ut inför kommande resa i morgon och de var så snälla att låna ut en speciell sittkudde åt mig. Den kudden räddar mycket vill jag lova.
I veckan har jag även träffat gamla barndomskompisen Karin och hennes mamma. Jag hjälpte till på sjukan med mamma Elsie och fikade sen ett bra tag i solen med Karin på Tingsgården.
Kul att träffa Elsie, det var längesen. Tänk att Karin och jag "hängt ihop" sen jag bodde i Strängnäs på -70 talet, otroligt. Hon, Stina och Crille är mina äldsta vänner då jag lärde känna alla från runt år 1977.
Igår ramlade Mattias hem och jag bjöd honom och svärföräldrarna på middag. Emma sov borta hos kompisen Malin.
Idag har vi varit nere och skaffat kontokort till Emma samt det berömda Swich. Mycket man missat när man bott borta. Nya pengar, gamla pengar ogiltiga, affärer flyttade eller borta, nya hus uppbyggda och andra rivna. Vissa stället tar inte emot pengar längre.
Det är inte bara en gång om dagen vi känner oss som idioter och måste fråga hur saker fungerar. Mysko känsla.
Och till den stora frågan hur känns det att vara tillbaka???
Jag vet inte, är svaret. Jag mådde så dåligt första dagarna att jag verkligen njöt av friska luften så det var skönt att lämna Shanghai.
Men när jag såg Mattias film från vår lägenhet innan han åkte i förrgår så storgrät jag och längtade hem. Samtidigt som det är kul med alla goa vänner och släkt, skönt med sin trädgård och man kan ha öppet och vädra jämt så är det tufft i den skabbiga kåken men ännu skabbigare möbler. Det är jobbigt utan alla kläder som ännu inte kommit med flygfrakt men det är mest jobbigt att veta att äventyret är slut. Det blir inte att åka hem till Shanghai igen. Till allt som varit så bra. Våra fyra år har varit fantastiska!! Visst, vissa jobbiga inslag här och där men allra mest fantastiska. Nu väntar ett nytt liv och det är lite skrämmande faktiskt.
Lite läskigt är det att jag ibland känner det som om vi aldrig varit borta. Det är såna kontraster att livet där borta känns som en dröm.
Jobbigast har Emma och det lär inte bli lättare när nya skolan börjar mm.
Hon måste ha stöttning och peppning då det ofta heter:
- jag vill åka hem. Jag vill inte bo här.
Jag längtar lite till typ julen och då man förhoppningsvis kan se tillbaka på allt tufft och då kunna pusta ut och säga att nu är det bra eller i alla fall bättre.
