De första dagarna hemma höll jag mig mycket i sängen då jag ännu inte kryat på mig. När hostmedicinen tog slut besökte jag den nya "lättakuten" som öppnat på vår vårdcentral och oj va den var bra. Jag som varit negativ till det mesta inför vår hemflytt blev positivt överraskad när jag snabbt som attan fick träffa läkare och inte ett öre kostade det. 

Väl nere på Apoteket blev jag lika omhändertagen av väldigt trevlig personal. De sprang och hämtade vatten när jag hostade som en  galning och sa att jag skulle krya på mig snabbt. 
Det hela blev en positiv överraskning och jag minns att jag tänkte:
- det här blir bra. 
Jag har redan träffat en rad vänner och släktingar dessa få dagar hemma. Pernilla var först ut redan dagen efter vi landat och hon kom med en burk egengjord marmelad och ett tackkort från hennes 50 års dag. Mamma blev nummer två och även Anna som kom upp och fikade. Bägge ungarna var med på lunch i Strängnäs och även när vi besökte mammas jobb. 
Stina och hennes Tove kom förbi och fikade en eftermiddag och det var roligt att träffas igen. Vi passade på att boka in en grillkväll i juli, och det ser jag mycket fram emot. Fd Shanghaiboende Kringlan med familj kom förbi med en kasse Kina delikatesser ifall saknaden skulle bli för stor och det var en så gullig gest. Ska hem och grilla även där senare i sommar. 
Kusin Axel ramlade in på "smörgåsmiddag" och det var kul att se hur hemma han känner sig i vårt hus. Han har hängt här en del när vi andra var i Kina.
Jag har ätit lunch med Gunilla på stan och blivit hembjuden på god sallad till Titti. Många timmar prat och skratt och löften att ses igen. 
Mamma och väninnan Ingrid har tittat förbi och då passade vi alla på att besöka närliggande Slagstaglass.  Ja och det var gott som vanligt. 
Viktor kördes i söndags till Strängnäs där snälla Bim och Erik tog över och forslade honom till Bromma flygplats. Han for till Helsingfors för att träffa de riktigt goa vännerna Illy och Anton. En vecka har han varit borta och imorgon kommer han hem. 
Hur har du det Viktor, har jag frågat och svaret blev SUPER.
Emma har hängt med kompisar men framför allt jobbat på Parken Zoo.
Mycket att lära sig i början och tyvärr har handledningen varit usel så det har varit tufft för henne. 
Medan Emma i söndags hängde med gamla kompisen Annie så stannade jag i Strängnäs och hängde med mamma. Det blev fika på favoriten Grassagården, promenad i det härliga vädret följt av middag nere i hamnen. Mysigt. 
Två dagar har jag ägnat mig åt städning från golv till tak på nederbotten. Gammalt skit i en hög, bortskänkes i en annan och spara i den tredje. Hu, va mycket nytt jag vill ha och då är det ju tur att sånt kommer med båtfrakten. Men skojar ni att det blir en utmaning att få det vi hade i Kina att blandas med lite av det vi har här och få det att bli snyggt. Oj, oj, oj,
I tisdags kväll träffade jag mina goaste arbetskamrater på AW, bara Lena som saknades annars var alla på plats. En massa prat, god mat och för jäkla mycket sol.
Allt gott tills jag testade Agnethas nya elcykel hem och skadade svanskotan. Det gjorde för jäkla ont när jag slog i men värre blev det.....fyyyyyyyy.
Två dagar där jag hade grymma svårigheter att sitta och sen var jag på Lättakuten igen. Ung läkare tog emot och jag tänkte, jaha och han ska ner i baken och titta, men en sån grundlig undersökning behövdes inte. Ordentlig smärtlindring skrevs ut inför kommande resa i morgon och de var så snälla att låna ut en speciell sittkudde åt mig. Den kudden räddar mycket vill jag lova.
I veckan har jag även träffat gamla barndomskompisen Karin och hennes mamma. Jag hjälpte till på sjukan med mamma Elsie och fikade sen ett bra tag i solen med Karin på Tingsgården. 
Kul att träffa Elsie, det var längesen. Tänk att Karin och jag "hängt ihop" sen jag bodde i Strängnäs på -70 talet, otroligt. Hon, Stina och Crille är mina äldsta vänner då jag lärde känna alla från runt år 1977. 
Igår ramlade Mattias hem och jag bjöd honom och svärföräldrarna på middag. Emma sov borta hos kompisen Malin. 
Idag har vi varit nere och skaffat kontokort till Emma samt det berömda Swich. Mycket man missat när man bott borta. Nya pengar, gamla pengar ogiltiga, affärer flyttade eller borta, nya hus uppbyggda och andra rivna. Vissa stället tar inte emot pengar längre. 
Det är inte bara en gång om dagen vi känner oss som idioter och måste fråga hur saker fungerar. Mysko känsla. 
Och till den stora frågan hur känns det att vara tillbaka???
Jag vet inte, är svaret. Jag mådde så dåligt första dagarna att jag verkligen njöt av friska luften så det var skönt att lämna Shanghai. 
Men när jag såg Mattias film från vår lägenhet innan han åkte i förrgår så storgrät jag och längtade hem. Samtidigt som det är kul med alla goa vänner och släkt, skönt med sin trädgård och man kan ha öppet och vädra jämt så är det tufft i den skabbiga kåken men ännu skabbigare möbler. Det är jobbigt utan alla kläder som ännu inte kommit med flygfrakt men det är mest jobbigt att veta att äventyret är slut. Det blir inte att åka hem till Shanghai igen. Till allt som varit så bra. Våra fyra år har varit fantastiska!! Visst, vissa jobbiga inslag här och där men allra mest fantastiska. Nu väntar ett nytt liv och det är lite skrämmande faktiskt. 
Lite läskigt är det att jag ibland känner det som om vi aldrig varit borta. Det är såna kontraster att livet där borta känns som en dröm.
Jobbigast har Emma och det lär inte bli lättare när nya skolan börjar mm. 
Hon måste ha stöttning och peppning då det ofta heter:
- jag vill åka hem. Jag vill inte bo här. 
Jag längtar lite till typ julen och då man förhoppningsvis kan se tillbaka på allt tufft och då kunna pusta ut och säga att nu är det bra eller i alla fall bättre.  

Hemma i Sverige igen. Herregud va konstigt det känns att säga så. Vi är hemma för gott och det gör mig halvt panikslagen faktiskt. 

Men vi tittar tillbaka på sista dagarna i Shanghai först. 
Vi checkade ut från Le Meridien och in i vår lägenhet och det var tomt men otroligt skönt. Borta bra men hemma bäst faktiskt. 
Jag hade hoppats på att bli friskare och kunnat utnyttja dagarna i Shanghai till fullo men så blev inte fallet. Jag hostade lungorna av mig och all medicin gjorde mig ännu sämre. Sista dagarna innan vi åkte hem kunde jag knappt äta ens, mådde illa av allt. 
I söndags tvingade jag mig ut ut huset och gjorde fotvård samt hämtade min chipao. Mot kvällen kom Peter, Marcus, Magnus och Toni över och sa hej då innan de tog med sig Viktor och Mattias ut på middag. Så sött!!!!!! Emma var uppe i Sjanghai Tower med kompisen Cindy och kom hem vid 21:00. 
Kvällen gick åt till packning och jag sov asilla som jag alltid gör innan en resa, hu. 
Mådde så fruktansvärt illa på morgonen att det var ett under att jag kunde åka i bilen utan att kräkas. 
Som tur va hjälpte Mattias oss på flygplatsen. 
När vi checkade in fick vi besked att Viktor uppgraderats till buissnes Class och att vi andra ev skulle få plats när vi gick in på planet. Vi fick i alla fall gratis plats i loungen och jag fick i mig lite gurka och vatten. 
08:40 gick vi ombord på planet och YES!!! Vi blev uppgraderade alla tre och kunde nu åka ståndsmässigt ända till Helsingfors. 
Är det värt att använda 50 000 p till att resa bättre och svaret är JA!!!!
Sååååå jäkla bekvämt att kunna ligga ner raklång och så skönt med färre folk på toaletterna och bättte mat på riktiga tallrikar mm. Allt var så mycket bättre och den 8 h och 35 min långa resan blev mindre smärtsam vill jag lova. Visst, inte kul att knappt kunna äta och dricka och hosta mig fördärvad men hur hade jag mått om jag suttit längre bak?
Väl framme i Helsingfors fick vi vänta ca 2,5 h innan vi hade en ganska vinglig tur till Arlanda. Jag fattar inte varför just den resan är så läskig!?
Vi möttes av taxi och kom hem till Eskilstuna och vårt permanenta hem kring 18:15. Farmor och farfar hade middagen klar och sen bäddades jag ner i sängen. Jag sov nästan nonstop i 12 h och det behövdes vill jag lova. 
Nu på förmiddagen har jag gått husesyn ute och inne och jag får nästan panik när jag ser alla måsten. Vårt hus känns litet, slitet och långt ifrån vårt hem. Det kommer ta tid att vänja sig, herregud!!!!
Det hade varit så mycket lättare om vi hade bott kvar i Green Valley och sen åkt hem hit. Nu har vi bott i en lägenhet vi alla älskade och då är det inte lätt att komma hem till detta slitna hus. Jag hade en enorm toalett med massor av förvaring och nu måste jag fanemej backa in på muggen för att få rum. 
I detta nu tömmer Viktor hela klädkammaren uppe för att få plats med sina kläder och jag undrar vart allt bråte han släpar ut ska ta vägen. Emma satt med tårar i ögonen och bad oss flytta nästa år. När Viktor är klar med skolan. Att få klart på hennes rum är alltså prio 1. Så hon känner sig hemma. 
Var sak har sin tid men just nu önskar jag att jag hade 20 miljoner på banken och en villig byggfirma. 

Tomt men hemma.
Finbesök.
några av mina favoritpojkar.
Shanghai från sin bästa sida sista morgonen.
Hej då Sky.
Wow!!!!