Många roliga saker tre dagar efter varandra. I torsdags var jag först hos Malin och spelade mahjong för att sen luncha, följt av shopping inför lördagens fest. 
På kvällen vid 20:00 träffade jag 10 svenska damer för drink och middag på Sichuan Citizen. Halva gänget gick senare ut på klubb medan jag och reste åkte hemåt. 
I fredags körde jag lite mahjong hos Åsa innan jag tränade och vilade fram till 18:00. Då åt Emma och jag middag på Wagas innan jag for till Anneli på lite mingel hemma hos henne. Återigen åkte jag hemåt medan de flesta gick på middag vid 21:00. Igår lördag var det åter träning på schemat. Det är så skönt att kunna träna men skönast är att kunna läsa böcker igen. Inte mycket yrsel kvar nu, tjoho!!!!
Emma och jag tog taxi till Green and Safe för lunch och promenerade sen hem i värmen. 
Bara en timma senare kom Sky och hämtade oss, nu lite kinesklädda inför kvällens fest på Geneva. 
Jag kom först och pyntade alla bord ute med en vas i ros och bjöds på en öl i värmen. Kul att träffa personalen som jag inte sett på länge. Vårt stamhak ligger nu för långt bort från vårt nya hem men vi var ganska trötta på menyn ändå.
Nina kom ett tag senare och vi var snart redo att ta emot våra gäster. Alla vuxna och ca hälften av barnen kom klädda i något med kinaanknytning och det var kul att se alla varianter. Vi minglade ute på gården och väntade in de flesta innan vi hälsade alla välkomna och bad folk börja äta. 
Mitt under middagen överraskade Nina mig totalt med bildspel från våra 4 år som vänner och det var både rörande och otroligt roligt. 
Jag fick sedan en fotobok med alla bilder och det är ett minne för livet. 
Jag har två liknande men mindre fotoböcker jag fått att Chrille och Stina och nu denna från Nina. Presenter som ligger varmt om hjärtat!!!! 
Usch, denna present, festen och alla goa vänner. Det blir svårt att lämna allt och försöka få till samma liv hemma. Samma blir det ju inte men en liten del härifrån måste jag få till hemma i Sverige.
Vid 22:00 for jag hem med Nina och Magnus och tillbringade resten av kvällen med att snörvla till fotoboken, prata med Viktor och vänta in Emma som var ute och dansade med vänner. 

Innan alla gäster.
Nina håller tal.
Bildspel
Fina presenter.
Morsdagslunch med Emma. Viktor wechatade och tackade för att jag "pressat" ut honom, ha ha.
Fotografering utanför restaurangen.

Egenvård är något jag inte brukar ägna mig åt. Det är mer naturligt att  se till att barnen och familjen mår bra, hålla sitt hem i schack eller oroa sig över en massa annat.
Efter de här månaderna av en massa sjukdomar och roliga men hektiska besök så har jag varit tvungen att ta hand om mig själv mer än vanligt. Kroppen är en finurlig mekanism som inte går att lura hur länge som helst. Kan likna mig själv vid den där tecknade figuren Gråben som springer och springer men plötsligt tar vägen slut och det är en avgrund under de löpande fötterna. Nu var min avgrund inte så djup men ack så jobbig ändå. Äntligen vågar jag säga det är bättre nu, äntligen kan jag läsa en bok utan att bli åksjuk, jag orkar göra mer än en sak om dagen och jag har smugit igång träningen. Fy fan va jag mått skit sen i februari och halleluja va skönt det är att må bättre igen. 
Visst, jag är livrädd att bli förkyld igen och åka på bihålsinflammation, men den dagen den sorgen. 
Senaste två veckorna har jag gjort något halva dagen och vilat resten och det är egentligen inte ett fel upplägg. Visst, jag älskar att göra 100 saker om dagen, har svårt att säga nej men det går faktiskt att sakta ner tempot lite. Snart nog, hemma i Sverige, så lär livet snurra på i sin vanliga takt och jag kommer längta tillbaka till dessa lugna dagar jag lever just nu.
Ta idag till exempel, jag har verkligen njutit av livet idag och vad har jag gjort?? Typ inget!!!!
Jag gick upp och fick iväg en helt självgående dotter till skolan, låg och tittade på en serie för att sedan fota av typ varenda pinal i huset (inför kommande flytt). Vår "lånade" ayi kom vid 20 i 12 och då gick jag ner i gymmet. Körde 40 min kondition och oj va skönt det är att orka igen. 
Efter träningen promenerade jag bort till Wagas för lite lunch. Det är så skönt att sitta själv och äta. Man tittar på folk som kommer och går, knappar på telefonen eller som idag, läsa en bok. Det är inte så pinsamt att sitta själv och äta här, massor av folk gör det. 
Över gatan ligger Cityshop där man endast köper det allra nödvändigaste. Kan väl säga att det inte är den billigaste affären i stan. Men en påse mat i ena handen och handväskan i andra gick jag bort och köpte 10 rosa rosor. Inslagna med rosett för 60 kr är väl varken för dyrt eller för billigt. Jag gillar när de slår in blommorna som om de ska ges bort till en vän. Fint papper, cellofan och rosett. På vägen hem slank jag in på ett bageri och köpte rostbröd åt Emma. Nu när vi oftast är två så går det inte åt så mycket mat. Mer lär det bli när Viktor kommer i sommar. 
Jag gick hem i långsam mak och kände mig rent ut sagt lycklig. Lycklig över vad vi fått uppleva dessa 4 fantastiska år. Lycklig att bara promenera längs gatan och uppleva mitt älskade kvarter.
Se äldre män med byxorna för högt uppdragna i midjan, den äldre generationen som passar den yngre medan deras vuxna barn jobbar, hör tjattret av folk som pratar mandarin eller Shanghaines. Ibland förstår jag till och med ett ord eller en mening. Jag förundras över de små och smala kinesiskorna som trippar runt i ofta för höga och förstora pumps, jag ser alla hyrcyklar i blått, grönt och gult. Märker en stor skillnad på antalet cyklister nu när det kan hyras en cykel för ett par kronor. 
Nyss mötte jag en äldre dam i helt fel kläder. Det går bara inte att mixa rutigt, blommigt och randigt. Men skakar sedan på huvudet med ett leende och tänker; här går det.
Jag blir lycklig av alla människor överallt. Människor som är på väg till jobbet, är på lunch, rastar hundar, promenerar eller bara är.
Här möter jag ett välbekant ansikte och han hälsar så gott. Det är den lilla runda killen i receptionen. 
Jag är snart hemma med min kasse mat, min bukett blommor och mitt bröd och jag är lycklig.
Jag älskar verkligen denna stad och den känslan liksom förstärks ju närmare datumet för hemresan vi kommer. Mer än en gång om dagen önskar jag att mamma hade hunnit komma hit en gång till. Hon hade älskat att sitta nere i parken och bara se och uppleva Kina. Mamma älskar Kina och Shanghai precis som vi. 
Varma kvällar i parken  kan det vara upp till 150 personer som tränar tillsammans till musik. Inte hoppar och flåsar utan går eller dansar. En härlig syn. Det kommer göra ont, riktigt ont att lämna detta liv. Jag vet vad jag kommer hem till men samtidigt inte. Livet hemma har ändrats men ändå inte och jag själv har ändrats men ändå inte. Det känns som om vårt liv kommer gå in i ett nytt och okänt kapitel och jag måste erkänna att jag är lite rädd. Jag måste minnas denna känsla av lycka jag haft idag och sen hitta den hemma i Sverige. Jag vill fortsätta njuta av livet men nu på en annan plats och med andra människor. 

Denna hektiska lördag började med sovmorgon för damerna i huset och löpning för Mattias. Brunch intogs på Baker&Spice där maten va god men ljudnivån för hög. Vi köpte frukt hos Avokadoladyn innan vi promenerade hem. 
Vår ayi höll som bäst på att dammsuga och tvätta golven så vi vände i dörren och gick till en närliggande kvarterskrog där vi satte och plöjde igenom alla papper inför kommande flytt. Det är tulldeklarationer hit och flyg eller båtfrakt dit. Emma stannade hemma och vilade innan hon stack  ner på stan för lite impulsshopping och vid halv 5 ramlade hon samt 3 kompisar hem till oss. Det piffades, sprayades, sminkades och fotades i mängder innan de åt med god aptit. Vid halv 8 for de ner till Sofitel där årets bal gick av stapeln. Mattias och jag städade undan och satte oss i en taxi för att åka ner och träffa en massa svenskar (svenska klubbens vårmingel) men fick av misstag fel adress och hamnade även vi nere på stan. Vi beslöt att stanna kvar där på tu man hand och jag häpnade över antalet människor som flanerade runt trots att klockan var 9 på kvällen. Mysigt!!!!
Vi tog Metro hem för att stanna till på den franska kvarterskrogen innan vi gick hem och vinkade av tjejerna. De hade nu kommit tillbaka från balen, stassat om till "klubb" kläder och skyndade ut i natten. 
Mattias och jag stannade hemma med varsin skål chips.