Det har varit ett tag sen sist. Dagarna har en tendens att rulla på i en otäck hastighet, redan mitten av mars snart.
Väl hemma från sportlovet blev det en vecka med ganska mycket jobb att ta ifatt, detta trots timmar här och var under ledigheten.
Förra veckan var jag på syjunta och påbörjad mitt första plagg, sen typ syslöjden i skolan.
Det var inte det lättaste att rita mönster och klippa ur tyget. Tog över 2 h och då med assistans från de flesta av mina syjuntatanter.
Plötsligt ringer mobilen och en kompis säger:
- har du hört om x?
Jag hör på rösten att det är något allvarligt och miljoner saker rusar genom skallen. Det visar sig att hon, en gemensam vän till oss har drabbats av en otroligt farlig och ibland livshotade sjukdom/smitta.
Vad kan man göra mer än att hoppas, tänka och tyvärr googla om det på nätet. Hu, varför gör man sånt, skrämmer ju skiten ur en.
Sjukdomen gick att hejda och efter flera dagar i nersövt tillstånd och många operationer väcks hon och familj och vänner kan pusta ut.
Det är en ganska lång väg kvar innan hon får lämna sjukhuset och i slutändan bli helt frisk.
Många tankar rusar i skallen. Hur kunde hon bli smittad, tänk om det gått åt skogen, hur mår familj mm mm. Livet är skört!!!
På kort tid har en vännina från jobbet förlorat sin man, en släkting sin far och nu en vännina som drabbades av hemsk smitta.
Vi ska verkligen ta vara på livet, inte bara rusa fram mot pension och ålderdom utan stanna upp och njuta av det vi har. Vem vet hur det ser ut imorgon, om nån månad eller några år.
Gör det där besöket som du länge planerat, försök spara till resan du alltid velat göra och visa på olika sätt att du bryr dig om den eller de. Ge ett berömmande ord istället för att bara tänka på det. Bry dig om och var snäll mot alla,
se varandra och var lycklig här och nu. Inte sen!!!!!
Kommentera