Det märks att jag är lite väl "skör" just nu. Känslorna åker berg-och dalbana för minsta händelse. Igår efter jobbet var jag på AW med några gamla jobbarkompisar. Vänner jag tidigare jobbat med på Energimyndigheten och det var babbel både
högt och lågt. Vi satt vid samma bord och på samma pub som vi nu gjort i flera år och det var en skön känsla. Jag vet även att vi kommer fortsätta med detta i framtiden också och sånt känns skönt. Idag upplevde jag motsatsen och jag är nog största boven
i dramat. Jag missade ett Skypemeddelande där vår fikageneral Maja undrade om vi ville ha semlor om hon gick och handlade. Jag blev varse detta när hon kom tillbaks med en stor kartong och sa att det var fikadags. Jag som för en gångs skull tänkt
fika fick vända om och gå tillbaka till skrivbordet. Aldrig att jag skulle sitta som den enda utan fikabröd. På vägen tillbaka till min plats passerade jag fler fikande människor och hu, så ensam jag kände mig.
Sen var jag totalt ovetande att goa Lena jag tidigare jobbat med hade en semla över och försökt få tag på mig men det visste jag ju inte då. 47 år och känner mig som ett litet ensamt barn, pinsamt egentligen. Jag är urkass på att ta raster med alla som
jobbar på min nya avdelning och då är det ju svårt att känns sig som en i gänget. Jobbmässigt har vi bra relation men fika och lunchtid, nja. Känner mig splittrad mellan gamla och nya jobbarkompisar och det är väl inte konstigt när jag varit borta
länge och sen uppe på det bytt jobb. Känslan av ensamhet är inte så kul måste jag erkänna.
Kommentera