Igår, lördag började vi dagen med en god frukost. Vid klockan 10:00 hämtades vi av vår guide Kristina och hennes chaufför.

Det tog ca 1 timma att köra till området där den mäktiga tarracotaarmén hittades och under tiden fick vi lite historia om staden och området.
Väl framme löstes biljett och vi fick uppleva rader efter rader av fullstora soldater i lera. Mäktigt och herregud vilket jobb att från år 1974 tills än idag laga dessa figurer bit efter bit. Jag trodde att de hittades som de var men icke, de var helt trasiga och har alltså lagats av människohand.
Området består av 5 byggnader och vi besökte dem alla och fick lagom information av vår riktigt duktiga guide. Kul att vi kom hit innan flytt till Sverige, detta är något av ett måste om man bor här. Vi avslutade med lunch och bjöd givetvis med vår guide. Bra att ha nån som visar vad man ska äta eller inte.
Vi köpte en terrakottagubbe på ca 30 cm att ha med hem till altaren i Eskilstuna. Bra minne!!
Kring 4 var vi åter på hotellet och hann vila 2 timmar innan vi åkte på dans-och musikshow. En ren turistfälla som kostar mer än den smakar men jag har länge velat se något liknande och just denna var på lagom 60 min samt med engelsk översättning. Vi började med middag och den var äcklig enligt Mattias och nja enligt mig och Emma. 16 olika dumplings samt lite annat åts under tiden en kvinna satt på scenen och spelade. Vi delade bord med ett trevligt par från Australien och de bodde i just ett område vi besökte i julas (Noosa). Jag har sagt det förut och säger det igen, världen är bra liten i bland.
Efter mat och prat drog showen igång. Dansnummer varvades med musiknummer och favoriten var en kvinna som dansade nån "körsbärsblomdans" och sen musikern som lockade oss till många leenden. Vid 21:00 var vi åter hemma och tog lite dricka i loungen. 
Några svenskar som jobbar i Xian, bor på Sheraton och var lite väl runda under fötterna stannade och pratade med oss lite för länge så vi drog och tillbaka redan vid 22:00.
Vilken dag vi haft igen!!!
Vår Viktor fick hänga med på ett hörn i form av ett foto som Mattias skrivit ut. Visst ska väl även sonen vara med och uppleva Xian om än på ett papper. 
Hu, jag saknar honom massor och lider verkligen av att det är 7 timmars skillnad i tiden. Detta att vips vara på andra sidan jorden och inte ha honom nära gör ont och separationen gick för fort, hann liksom inte få tid att vänja mig. Nu gäller det att hitta ett system att hålla kontakten som passar oss alla.
Jag längtar tills i april och han kommer hit och hälsar på.
Det är hårt att vara en längtande och orolig mor, jag lovar!!!
Jag är så tacksam för alla som finns där att stödja honom men lider samtidigt och känner mig som världens sämsta mamma som inte finns där när han behövs. 

Kommentera

Publiceras ej