familjenishanghai.blogg.se

Haft nån hemsk magbaselusk och legat halvt deckad. I måndags unnade jag mig en vilodag med absolut inget på agendan. Det var riktigt skönt och behövligt. Sen kom tisdagen och jag gick ner till gymmet redan halv 9. Jag klarade 35 min på trappmaskinen och sen försvann all ork. Efter det gick det snabbt neråt.

Trött, illamående och rumlig i magen.

Trots detta åkte jag till Hongqiou för lite sysslor. Till sjukan för att prata Emmas kommande läkarundersökning och sen försöka fixa min telefon. Illamåendet blev värre och värre så efter ett snabbt besök på närliggande Decatlon ringde jag efter chauffören som helt plötsligt satt upptagen i telefon och hörde således inte min vädjan att bli upplockad. Blev att ta en taxi hem och tack gode Gud så hann jag hem innan jag blev ännu sämre. 

Den dagen och kvällen försvann och hu va kass jag var på natten. Så jäkla ont i magen.

Låg ända fram till 12:00 då jag var tvungen att släpa mig upp ur sängen. Dusch, på med kläder, hämta Emma i skolan och till sjukan för vidare undersökning av hennes konstiga symptom med att hon blir varm och röd på ena sidan ansiktet och vit och kall på andra vid träning. 

Läkarna var konfunderade och vi fick vänta länge på röntgen av huvudet. Vi har ännu inte fått svar.

Vi stannade en snabbis och köpte lite sushi som jag tack gode Gud kunde äta några av. Annars hade det mest varit Cola Cola och knäckebröd.

Annars vad har hänt?

Det märks tydlig nu att Viktor är i Sverige. Så tyst och tomt med bara mig och Emma i lägenheten så här under vardagarna. Sen är han kass på att höra av sig och dessa 7 timmar i tidsskillnad hjälper inte till.

Just nu har han sportlov och har då tillbringat några dagar i Stockholm för att sen åka till Strängnäs. Han har bott en dag hos mamma och en hos syrran och hennes familj.

Skönt att han har många att vända sig till men samtidigt längtar han nog också efter lugn och ro hemma.

När han bodde här med oss kunde han ju hänga med kompisar eller bara va på sitt rum i timmar utan att känna dåligt samvete. Nu med släkten som så snällt ställer upp känner han nog att han vill umgås mer. Med bara en unge kvar i lägenheten har det slagit mig både en och två gånger, vi skulle skaffat fler ungar!!! Hu när bägge våra två ungdomar är så stora att de flyttar från oss!!!

Igår fick vi den tråkiga nyheten att Carl Erik gått bort. Han var Mattias farbror och maken till piggare människa fanns knappt. Det är något med släkten Jöhnemark och deras pigga gubbar!!!!

Det var tyvärr flera år sedan jag träffade Carl Erik och det var då i Jönvik. Han har sin sommarkåk brevid svärföräldrarnas Daltäppa. Var vi i Dalarna samtidigt gick vi alltid upp och bytte några ord med honom.

Jag kommer nog alltid minnas hans glada humör och lite tokiga skratt.

På med löparbyxorna, snör på skorna och spring till sjön för ett dopp var du än må vara nu Carl Erik.

Tiden har sin gång heter det men nej, det är inte kul. Jag vill att allt ska vara som förr i Jönvik.

Jag vill att Monica (som gick bort för ett par år sen) ska hänga över altanräcket och prata med oss på sitt härliga dalmål, jag vill att diskutera bra svampställen och fråga om antalet rådjur som vågat sig upp för mat på hennes och Oves tomt.

Jag vill se Carl Eriks bil stå parkerad vid huset, se honom sitta i sitt fint renoverade kök med ett leende på läpparna och jag vill stå och prata på gräsmattan om vad som hänt senast vi sågs. Var barn och barnbarn bor och gör. Fan, det här med förändringar är inte alltid lätt att ta in men hur man än motsätter sig så har livet sin gång. 

Vid ett dödsfall hickar liksom livet till men fortsätter sedan som det alltid gjort. Tragiskt när man tänker efter men samtidigt ett måste.