Så ligger man här på soffan igen. Jag hör hur det renoveras i huset, trafiken brusar 15 våningar ner och det blåser så det gnisslar i balkongdörren. Det förbannade jetlagen känns i kroppen och helst skulle jag vilja sluta ögonen och sova en stund.
Ganska ofattbart att jag för ett par dagar sen var i Sverige och nu är jag vips här igen. Dagarna i Sverige gick i ett rasande tempo och det tillsammans med all stress veckor innan Viktors flytt påverkade mig lite för mycket. Tryck över bröstet och yr, jäkligt pinsamt och jobbigt att kroppen säger ifrån när det till 90% är roliga saker jag gör när jag är hemma i Sverige. Men tänker man efter så är det inte konstigt. Först strular skolan i Sverige, oro att lämna hem Viktor, magsjuka natten innan flygning, 18 h flyg, jetlag, ett hem i Sverige som inte riktigt är beboeligt, pannan går sönder, vi blir inte inskrivna i vårt hemland direkt som ger konsekvenser med telefon, internet, lån, studiebidrag och mycket, mycket mer. Ovan på det har jag roliga möten med släkt och vänner både lunch, fika och middag samt lite tungt möte på jobbet om vad jag ska göra när jag kommer tillbaka. Hej och hå.
Jag hann totalt träna 4 gånger på Forever och ta två promenader, en med Stina och en hemma. Innan hemresa i torsdags hann jag fika, luncha och äta middag med ett antal goa vänner och i onsdags var jag mest bara hemma och vilade.
Viktor kan efter två v i skolan säga att han trivs. Det är många snälla klasskompisar som tagit hand om honom, lärarna verkar bra och han verkar ligga hyfsat till i ämnena. Tack och lov så har det gått bättre än väntat. Det känns tryggt att lämna honom i Sverige där så många kan ställa upp och hjälpa till om så kan behövas. I torsdags kom mamma till huset samtidigt som jag blev skjutsas till Arlanda. Resan över är lååång med allt gick bra. Låg halvdöd i migrän på lördagen men åter på benen när söndagen kom.
Denna vecka har Viktor sportlov och befinner sig just nu i Stockholm hos kusin William.
Det är tomt här hemma. Det känns verkligen att en unge saknas. Nu när Mattias är i Jinan så är det bara Emma och jag, konstig känsla.
Men det är inte långt till juni och kommande flytt hem. I juli är vi åter samlade!!!
Jaha, väl i Kina igen. Internet är segt och bloggen strular. Bilder får väntas till senare, suck.
Kommentera