familjenishanghai.blogg.se

Vi vaknade till en mulen morgon och åt frukost samt låg och läste vid poolen innan vi blev hämtade med minibuss kring kvart i 2.

Vi, tillsammans med 7 andra personer åkte en skumpig färd till floden Kilas. Två timmar tog bilresan och vår guide skrattade och pratade obegriplig engelska lite här och var under färden.

Väl framme bjöds vi på eftermiddagsfika i form te och kaffe samt friterad sötpotatis och banan samt nån god typ av sockerkaka. 

Vid halv fem tog vi på oss flytvästar och påbörjade vår flodtur för att hitta näsapor. Efter ca 1 min såg jag den första flocken uppe i ett träd och det var så kul att få se dem vilda. Näsapor finns bara vilda på just Borneo. Vi for vidare och såg snart Makaker som skuttade runt i träden. De var mer nyfikna än näsaporna och dem fick vi se på ganska nära håll. Näste man att hitta apor var Mattias och nu var det en stor stam som väsnades och rörde sig i träden. Gissa om hannen var stor och likaså hans näsa. Jag blev nästan gråtfärdig att se dem hoppa från träd till träd. Det är annat än att se dem på ett zoo. Ett tag förde de ett sånt liv och rev i träden att jag trodde det var en noshörning eller dinosaurie (Jurassic park) på gång. Vi såg även en stor ödla som klängde på en trädstam och hen mätte nog en meter minst från nos till svans.

Efter en och en halv timmas färd längs mangroveträden, hibiskusen och aporna for vi tillbaka för en god middag. Vi satt och åt tillsammans med två från Australien och en från USA och sånt är alltid kul.

När mörkret lagt sig åkte återigen flytvästarna på och vi åkte upp längs floden i beckmörker. Vips såg vi träd som blinkade av en massa eldflugor. Det såg ut som julbelysning och känslan av att sitta mörker, i en båt, med Borneos regnskog längs vattnet och se på eldflugor och känna lukten av natur var helt magiskt. 

Vid halv 10 var vi åter hemma i Kota Kinabula och Mattias och jag gick ut för en öl medan Emma låg på rummet och surfade. Vilken dag det blev.