(null)

Idag för exakt ett år sen kom vi hem till Sverige. Vi satt nyss på altanen och pratade om just det och Emma fällde en tankevärd kommentar:
- ett år redan och det som är tråkigast är att jag inte är lika ledsen längre. 
Så pratar en som haft det tufft men ställt sig upp och traskat vidare. 
Och hon har rätt, det känns ganska bra faktiskt. Som familj har vi det tryggt och bra, vi trivs i huset och alla, inklusive ungarna, har jobb vi trivs med. Jag vet inte om vi någonsin haft så fint väder i Sverige en sommar och oj va vackert land vi har egentligen. Vi har hållt oss friska bättre sen vi lämnade Kinas luft. Egentligen är det bara det sociala som jag inte är helt tillfreds med. Jag saknar spontaniteten, det enkla, det roliga och viljan att vara, bjuda in och bry sig om. I det långa loppet så kommer nog vissa vänskapsband  försvinna och andra förstärkas. Men sånt är livet om man tänker efter. Vissa kommer och vissa går och andra finns alltid där, no matter what! 
Tittar man på ungarna så är jag otroligt stolt över dem. Fina, goa och duktiga ungar som man ibland blir galen på. Öppna, sociala och duktiga på jobbet och i skolan. Viktor väntar nervöst på sina betyg och Emma fick betyg i 8 ämnen detta år och det blev 5 st A och 3 st B, otrolig prestation!!!Vi håller tummarna för Viktor, får han hyfsade betyg lär vi fira och det kommer bli ett stort hål i plånboken och går det dåligt så kommer vi stötta honom på alla sätt. 
Mattias traskar på i din nya roll på Volvo och  jag själv är fortfarande stormförtjust i mitt nya jobb. Jag tycker om Energimyndigheten som arbetsplats, väldigt mycket men jag slutar hellre än att gå tillbaka till mitt gamla jobb. Jag vill jobba i projekt och helst fortsätta som jag gör med drivna, engagerade och trevliga människor. Jag har ett guldjobb!!
Så hur ska vi fortsätta detta äventyr som heter livet? Jo, göra roliga saker. Allt från att fika ute till att resa till andra länder. Hänga med mamma och hennes vännina på allsång nästa vecka, gå på Lisa Nilsson med Stina, åka kors och tvärs i landet och träffa de vi vill träffa. Man har bara ett liv och är det något livet lärde oss i Kina så var det att leva fullt ut!!





Kommentera

Publiceras ej